johannastromqvist.blogg.se

God eftermiddag på er!

Jag har precis suttit och tittat på en film med en chokladkaka bredvid mig. Det är regn och rusk väder utanför fönstret så då får man allt lyxa till det lite extra. Nu sitter jag istället vid datorn, lyssnar på musik och skriver detta inlägg och jag känner mig riktigt glad.

 

Tidigare idag var jag på vårdcentralen och träffade min läkare och jag kom utanför dörrarna med väldigt bra besked och ett leende på läpparna! Jag är så otroligt glad, jag visste att det blivit en förbättring men inte att det blivit så bra! Det är så att under halva min gymnasietid har jag inte mått bra. Jag mådde väldigt dåligt, hatade mig själv, stod själv och gick igenom ett helvete. Jag fick diagnosen att jag hade en svår desperation när jag uppsökte läkare. Jag började gå på tabletter som skulle hjälpa mig att komma upp på fötterna igen. Nu efter lite drygt ett halvår med mina tabletter så ska jag snart sluta med mina tabletter och hoppas på att jag klarar mig utan dom. Jag vet att jag kommer att klara mig utan dom så småningom. Det är en otrolig lättnad att jag inom en snar framtid ska kunna gå skilda vägar från mina tabletter. Jag ska kunna må bra på egen hand!

 

Jag lever ett helt annat liv nu än vad jag gjorde då, jag är inte samma tjej som på gymnasiet. Jag börjar mer och mer hitta tillbaka till mig själv. Mitt självförtroende har inte funnits på flera år men nu kan jag med handen på hjärtat säga att det har blivit bättre och det kommer bara gå uppåt! Jag är bra och jag duger precis som jag är. Precis som alla andra, precis som alla ni där hemma, ni duger precis som ni är.

 

Ingen ska behöva gå igenom det jag gått igenom. Att redan som ung ha självmordstankar varje dag, stirra in i väggen och inte ha någon lust eller energi till någonting är ingenting som ska få hända eller som ska bli en varna. Jag har gått igenom ett helvete men jag har tagit mig igenom det. Jag ska nu resa mig och bli starkare än någonsin!